vad är det egentligen man väntar på?

man längtar och räknar ner dagar och veckor. men sen när stunden äntligen är här så är man redan fokuserad på nästa sak och väntar. aldrig blir man nöjd. den där ultimata lyckan som man hela tiden tror ligger bara lite lite längre fram i tiden flyttar sig hela tiden lite längre fram i tiden. som nu, jullov. som jag har längtat, väntat och räknat ner dagar. och nu då? har handlat juklapparna, städar lite här hemma, åker till fagersta imorn och all den här lyckan över att äntligen vara ledig som egentligen ska va här och fylla min kropp tillsammans med julefriden, den finns bara inte.

börjar redan snegla på sommarlovet... värme vore ju skönt. åh vad härligt det ska bli med lite sol och gå barfota i gräset. och när man väl är där så tar man sig inte tid att njuta utan stressar på och sen så är det höst och snart så dör man väl.

kan nån ge mig ett perfekt liv, snälla. en alltid ren lägnhet, mat på bordet så fort jag är hungrig, ett roligt jobb med lagom långa arbetsdagar så att jag har tid och ork att njuta av livet. inte bara gå omkring och tro att snart, snart kommer allt bli bra. snart är jag färdigpluggad. snart får jag ett jobb och tjänar pengar. snart är det helg och då har jag tid att städa. då hinner jag laga matlådor till veckan. då ska jag gå långpromenad med hunden och hälsa på alla mina vänner och plugga det jag inte hann i veckan och kanske t o m orka umgås lite med min pojkvän.

just nu känns allt hopplöst. vill bädda ner mig i sängen och kliva upp på julafton.

men det blir nog bra. imorn ska jag åka till fagersta. ska bli så skönt. bara komma bort lite och julpyssla lite. baka lussebullar och joulutorttuja. ja, det blir säkert bra. imorn. åh vad jag längtar.

vad jag egentligen vill säga är väl att vi måste lära oss att leva i nuet och ta tillvara den tid vi har, nu. inte imorgon.