Det snöar för fullt här i Visby.

Och jag har drabbats av en elak förkylning. Egentligen är den nog inte så farligt elak, men i kombination med en jobbig vecka och ganska få timmar sammanhängande nattsömn tär på lilla mig. Så pojken får ta hand om oss alla tre. Han handlar alvedon och nässpray och tuggpinnar. Rastar Ghanim och går ut med valp. Han är väldigt snäll min pojke. Och fast jag mest ligger i soffan och ynkar mig så säger han ändå att han är glad att ha mig här. söt... det är kärlek det...

Emir har lärt sig viktiga saker.

1. man tar inte Ghanims mat, speciellt inte när Ghanim fått ett lammben med massa kött på.
2. man sitter fint och väntar på varsågod innan man äter sin egen mat (inte helt lätt för den hungrige lille parveln!)
3. bit-leken må vara rolig, men man leker inte den när matte och husse ska sova.

ok, punkt nr 3 håller vi fortfarande på att lära oss... men sammantaget så går det hela tiden framåt! Nu har vi en kissa ute statistik på över 50 % och nästan ingen bajs inne. De pölar som ändå blir har senaste dygnet blivit i hallen, framsteg tycker jag! Killen är ju ändå inte ens 10 v! Tar man ut honoså gör han det kan ska fort och vill sen springa in, så han verkar ju ha fattat anledningen till att vi går ut i kylan. Gulleplutt...

Men bajskorvarna är fortfarande oemotståndliga, speciellt de få som hamnat i hallen. Då får man vara framme snabbt innan den äckliga valpen slukat dem! blä!!