Emir äter bajs, Ghanim har aldrig ätit bajs.
Emir äter allt, frukt, grönsaker, knäckebröd, torrfoder, Ghanim har alltid varit kräsen.
Emir vill ligga nära nära och gosa, Ghanim vill ha lite eget space.
Emir sover i sängen på natten, Ghanim vill inte sova i sängen på natten.
Emir vaktar sin flock, sin bädd, sin mat och sin bil med att "moffa" lite på främmande hundar, Ghanim har aldrig skällt så på främmande hundar.
Emir älskar alla som vill klappa honom eller ge honom nåt äbart, Ghanim är lite mer svårflörtad...
Emir är tyst, Ghanim gnäller.
Emir kan konsten att slappna av, Ghanim är mer rastlös och kan inte slappna av så lätt i nya miljöer.
Emir öppnar dörrar och välter kompostgaller, Ghanim är väldigt lätt att stänga in.
Emir snokar i alla mattes fickor och tuggar sig igenom tyget om han hittar nåt som luktar gott, Ghanim har aldrig tuggat sönder mina kläder.
Just nu sover Emir i soffan bredvid mig med huvudet i mitt knä, Ghanim ligger i sängen och har sträckt ut sig ordentligt.


Jag vill bara illustrera den stora skillnaden mellan mina två hundar...