Vaknade av att valpen vaknat och tassar runt i hallen. Blev nervös och kastade mig ut med djuren för att undvika olycka. Sambon klev upp och åt frukost medan jag rastade djuren. Matade djuren och lurade i valpen hans mediciner (sista ab men fortsatt Rimadyl). Sedan skjutsade jag pojken till jobbet eftersom han har punka på sin cykel. Han åkte med ett-färjan över till fastlandet och jag är nu ensam kvar på ön.

När jag kom hem åt jag lite frukost och skulle sen ta mig en kopp te och börja med exjobbet. Ghanim låg i sängen och sov och jag la mig bredvid och myste en stund, somnade förståss och vaknade kl 12. Var då otroligt seg och trött. Åt en macka och gick ut med hundarna i solen. Emir skötte sig hyfsat men fick ett par tokryck som jag försökte avbryta, med resultatet att jag får ont i armarna, blir arg och ledsen och skriker åt hunden. Då blir Ghanim ledsen fast det ju inte är honom jag är arg på. Fast i ärlighetens namn så var inte han heller så duktig idag, det var lite väl mycket nosande efter tjejer...

Jag knaprar naproxen för min värk i armarna (som jag själv diagnosticerat till karpaltunnelsyndrom eftersom den inkompetenta läkare jag var till bara skakade på huvudet och mumlade nåt om "ganglion"). Armarna blir bra om de får vila, men det är svårt att vila dem när valpen är vild. Han måste gå ut och gå för annars blir han ännu vildare. När vi går ut har valpen sele på sig, jag knäpper fast kopplet i ett sånt bälte, ni vet... sen har jag även ett halsband på valpen som jag sätter fast i selen, för att om han skulle lyckas krångla sig ur selen ska han ändå inte vara lös. Jag kan ta alla ryck i kopplet med bältet istället för med händer och armar. Det hjälper hyfsat och långpromenaden idag var helt uthärdlig.

På em låg Emir och tuggade på ett ben i flera timmar. Sedan härjade han loss med Ghanim i vår säng och helt plötsligt blev han kissnödig och gjorde det helt sonika i sängen. Äckligt! Nu har jag tvättat lakan och täcken.

Vi gick till galgberget på långpromenad, sen fick djuren mat och sedan trodde jag att Emir skulle bli lugn och trött, men icke då (se föregående inlägg). Nu har han sovit hela kvällen och jag har tvättat och tvättat. Och ätit mat, vilket nog var på tiden. Makaroner med kötbullar och ketchup, mums? Nej inte direkt, men mat.

Nu ska jag bara ner en sväng till tvättstugan, sedan ut och snabbkissa hundarna och sen sova. Ensam i stoora sängen för första gången. Nåja, Emir sover nog i sängen med mig. Ghanim tar väl soffan antar jag.