http://www.recept.nu//1.145935/leila_lindholm/tillbehor/agg_mejeri/jattegoda_kolasnittar

och

http://www.recept.nu//1.293616/leila_lindholm/efterratter_godis/agg_mejeri/brownie_cupcakes

Vad tror ni om det?

I lördags var vi åter på LC-träning. Inte lika lyckad den här gången men ändå ok.
Emir sprang sitt första lopp superbra, han var duktig och även om det inte gick så fort så tyckte jag han skötte sig. Vi dödade trasan på slutet. Han var också snäll och hälsade på flera hundar och människor, vissa tyckte han var lite läskiga men han överlevde.

Ghanim fick springa första loppet med en salukihane som är ca 2 år gammal. Det gick väl sådär. Eller snarare inte bra alls. Ghanim försökte busa eller nåt, iaf var han mer intresserad av den andra hunden än av trasan. Och eftersom den andra hunden var så ung så blev han lite osäker och vågade inte springa efter trasan när Ghanim var på honom. Efter en stund stack han ändå iväg efter trasan och Ghanim kom lugnt travandes fram till mig och la sig på marken. Hmm... kanske inte världens bästa LC-hund jag har...

I Emirs andra lopp såg jag hur han halkade till flera gånger med bakbenen. Han sprang iaf hela loppet men när trasan stannat såg han ynklig ut och la sig ner bredvid trasan. När jag rusade fram för att se hur det var med honom så reste han sig och höll upp sin vänstra framtass. Aj aj!! Han var även lerig på rumpan och man såg att det varit nära att han vurpat rejält. Men han rörde sig bra, ingen hälta vad jag kunde se. En av de andra hundägarna var också veterinär så han kikade också på Emir, men kunde inte se nåt direkt. Jag gick några minuter med Emir och sen fick han lägga sig i bilen med täcke på.

Ghanim fick springa sitt andra lopp själv och det gick bra. Inga konstigheter, han sprang från början till slut men var väl som vanligt sådär lagom uppspelt. Det roligaste med LC är enligt honom att få komma ut och träffa andra hundar och att hälsa på alla roliga människor.

Hemma hos mamma ställde jag Emir i duschen och spolade av all lera. Då kunde jag se ett par små skrapsår, ett på bakbenet och ett på frambenet. Han verkade också öm på sporren på vänster fram och pep till när jag klämde på den. Själva klon verkade dock ganska hel, lite flisig i spetsen men det har den nog varit förut också. 

När vi kom hem till V-ås på söndagen fick Emir en Rimadyl. Då såg jag också att han var svullen över sporren. Han ömmade ganska mycket när man klämde på sporren, men verkade obesvärad och ohalt i övrigt. Han hoppade runt och lekte precis som vanligt, men pep till när han råkade slå i sporren i nånting.

Nu får han äta Rimadyl några dagar och så har jag lindat på ett litet skyddande bandage så att han inte ska slå i sporren när han busar. Det borde bli bra på några dagar tycker jag.

I söndags packade jag bilenmed hundar, tjocktröja och pizzarester i matlåda och for iväg till Hedemora för lite LC-träning. Planen var att Ghanim skulle prova springa med en annan hund för första gången och Emir skulle prova springa för första gången!

Ghanim är ju 6 år i år och inte jättetaggad på LC, även om han springer glatt. Vi har iaf inte tänkt tävla nåt så det blir ingen licens för honom. Kostar pengar och känns onödigt, träna kan man ju ändå!

Ghanim är helt underbar. Han klev ut ur bilen, såg alla hundarna och människorna, lyfte svansen högt och sträckte på sig och dansade fram som en kung! "Här kommer jag, ser ni mig? Jag är störst, bäst och vackrast!" Kissar lite här, kissar lite där, nosar på en och annan hund, viftar på svanen och hälsar på folk till höger och vänster. Med världens självförtroende, världens bästa hund. Sen stod vi och tittade på ett par lopp innan det var hans tur. Han står snällt och tittar, ser lite intresserad ut, men det är lika spännande att spana på den där tiken som står bredvid... När det var hans tur stod han snällt vid starten. Munkorg på, jag kan hålla honom med en han i princip, och när trasan började röra på sig spetsade han öronen, jag släppte honom och sa "ja!!" och så sprang han! Helt perfekt, följde trasan bra, sprang hela vägen utan att tveka och stannade när trasan stannade och lät sig fångas in. Men han sprang inte jättefort, han försökte inte döda trasan när den stannade och han verkade tycka att det var väl kul, men inte det roligaste han någonsin gjort. Han fick sedan vila en stund i bilen medan Emir sprang, och sedan var det Ghanims tur att prova springa med en annan saluki. Det blev en söt creme-tik som var 8 år och hade sin tävlingskarriär bakom sig. Hon var bara där för att det var kul att springa. Hon var LC-champion vill jag minnas, och hade ju stenkoll. Ghanim flörtade som värsta casanovan innan starten och när trasan drogs iväg sprang hon fint efter den, och Ghanim sprang efter henne... Tikens husse påstod att han tyckte Ghanim verkade ha koll på trasan också, men det var kanske bara snällt sagt.. jag tyckte han mest sprang efter tjejen! Oavsett så sprang de fint hela loppet och han hade jättekul! I slutet dödade hon trasan och han stod en meter bort och såg allmänt glad och nöjd ut!

Emir har en lite annan attityd när han kliver ur bilen. Svansen mellan benen, trippar fram och ser nervös och lättskrämd ut, "som en arabhäst" var det nån som sa. Han var också nyfiken och tyckte det mesta var spännande, samtidigt som det var lite läskigt. Vi gick helt enkelt bort till alla hundar och människor och körde lite chokterapi. Verkade funka bra. Emir vågade efter en stund sticka fram näsan och nosa nån hund i baken, kan blev klappad och mutad av en läskig stor man, han hälsade på de superstora och livsfarliga hjorthundarna och efter ett tag såg han lite mer avslappnad ut. Det var kanske inte så farligt med alla dessa hundar och människor. Och sen såg han trasan! Jäklarns vad han tände till!! Tur att jag hade två koppel, kunde hålla ett i varje hand och blåhålla, för han stod på bakbenen och skällde och ylade och ville också springa!!! Helt galen blev han! Vi provade ut en munkorg som enligt Emir var jätteäcklig, och sedan var det hans tur att starta. Jag höll honom vid sidan av starten och trasan bärjade röra på sig. Först såg han den inte för han hade fullt upp att titta åt alla andra håll, men när han väl såg den så var det fullt fokus på trasan! Jag släppte honom och han tvekade inte en sekund utan sprang hela loppet helt perfekt!! Från början till slut, med fokus på trasan och utan att tveka. När trasan stannade var han på den på en gång. Jag gick fram till honom, berömde, tog av munkorgen och sen dödade vi trasan tillsammans! Efter sitt lopp var Emir så nöjd, han var mer avslappnad och såg ut att vara lite stolt över sig själv!

Om Emirs ben håller så tror jag att han kan bli en riktigt stjärna! Och han är ju så ung också, så kanske ska jag se till att han tar licens och får prova tävla lite... kanske...

Det var iaf en helt underbar dag ute i Hedemora. Fint väder, trvliga människor, glada hundar och jag är så stolt över båda mina killar!