Hans vänstra framben har ju funkat riktigt bra. Visst, lite snett och vint är det ju, men så länge det fungerar att springa på så är det ingen som klagar!
I höstas lyckades han smälla i det högra frambenet och få en senskideinflammation. Verkade inte ha så ont men fick ändå äta Rimadyl och vila en omgång. När han började va lös igen svullnade det upp lite igen, men verkar ju inte göra ont så det läker nog så småningom.
I mellandagarna var vi på koll hos farbror Lennart som kände och klämde på herr långben. Han hittade en del spända muskler i ländryggen, bl a höftböjarmusklerna. Han gissade på en myosit, dvs muskelinflammation orsakad av t ex en sträckning eller nåt som sen inte fått läka ordentligt. Röntgen av rygg och höfter ser ok ut. Medicinering, koppelvila och rehab ordinerades.
Hos rehab-Kerstin blev Emir ordenligt och grundligt tittad på, klämd på och mätt. Han har ngt mindre muskelomfång på vänster vad och lår. Han ömmar också på vänster sida, men inte på höger. Musklerna är spända och ömma. Tillsammans med Kerstin diskuterade vi orsaken till detta, och det kan vara p g a hans gamla benskada. Under tiden som han var konvalescent (från 8 mån till 14 mån ålder) växte han fortfarande en del. Eftersom han bara gick i koppel så hängde inte musklerna med i utvecklingen riktigt. Vattentrasken hjälpte bra och under sommaren rörde han sig rätt bra. Lite rakare rygglinje och han lyfte på fötterna så att jag faktiskt fick klippa bakklorna också. Han gick även mindre i passgång under sommaren. Under hösten började han släpa bakfötterna igen och nu har jag inte klippt de klorna sen i somras. Nu passar han ganska mycket och kutar gärna med ryggen... Inte bra alls.
Planen nu är att fortsätta med medicineringen enligt doktorns order. Detta för att bryta smärtan och få honom att slappna av i ryggmusklerna och använda dem rätt. Vi har fått flera övningar som ska göras 2-3 ggr per dag. Styrkeövningar som innebär att stå på tre ben och belasta vänster bak mer. Balansövningar som innebär att lyfta på diagonala benpar och hitta balansen. Mera styrka genom att trycka emot när jag trycker med handen mmot hans sida samt framåt och bakåt. Vi ska även börja gå i vattentrasken igen, så fort hans sår under tassen läkt. Det kommer nog att bli bra, min lilla bäbis ska ju inte behöva ha ont i ryggen! Och när han inte längre har ont i ryggen och med massor med socialträning hoppas jag att hans humör kommer förbättras också!

Började året med att bo i Fagersta hos mamma och pappa tillsammans med Björn, hundarna och katterna.
Kallt som tusan var det och hundarna frös. Emir var halt på sitt vänstra framben och vilade.
Var hos ortopeden på Ultuna i januari och fick en tid för MR i februari. Däremellan åkte vi upp till Östersund för att jobba lite. Kallt som tusan där uppe också, men otroligt vackert och en himlans trevlig arbetsplats! :)
I februari var vi på MR och efter mycket om och men fick vi svar på undersökningen också. Vid ett återbesök bestämdes att vi skulle satsa på rehab och att ingen operation behövdes. Rehab var en fullträff! Vi fick så mycket hjälp, nya insikter och en ökad förståelse för hur den här skadan påverkar hela kroppen med alla muskler. Under våren tränade Emir i vattentrasken hos Djurdoktorn och gjorde diverse övningar hemma. Hältan försvann och han blev starkare och piggare hela tiden.
I april började jag jobba på Strömsholm och hundarna började på dagis i Västerås. Dagis var också mycket lyckat. Skönt att veta att hundarna blev väl omhändertagna medan jag stressade runt på jobbet. Enda jobbiga var väl att jag inte kunde jobba över för då skulle jag inte hinna hämta på dagis... Och jobba över var nåt man gjorde ganska ofta på Strömsholm. Jag jobbade även en del på kliniken i Eskilstuna och trivdes ganska bra med det. Första maj flyttade jag och Björn in till Västerås till en fin hyreslägenhet.
I början på juni var vi till ortopeden på Strömsholm och det togs röntgenbilder och gjordes en CT på Emirs ben. Han blev då friskförklarad och vi fick lov att så smått börja vara lös och busa! Under sommaren ökades lösspringandet på så sakteliga och i augusti/september var Emir tillbaka i normal aktivitet, ett år efter skadan.
I augusti åkte jag och Björn på semester till Gotland och hade en skön vecka med sol, ylletyger och goda vänner.
I september tog mitt vik slut och jag blev arbetslös.
Under hösten var Emir glad och pigg men började bli mer och mer grinig mot folk i trängda situationer. Till slut bokade jag en tid till ortopeden för en koll av benet men även en generell koll om han kanske har ont nånstans. I slutet på december var vi till ortopeden och det visade sig att Emir har ont i ryggen. Nu är det koppelpromenader, Rimadyl (antiinflammatoriskt och smärtlindrande), Ortoton (muskelavslappnande) och rehab som gäller ett tag framöver. Emir verkar redan mer avslappnad och tillfreds. Han får även ha varma täcken och sin nya fleeceoverall på sin ute för att inte bli kall och spänna sig. Hundkläder är mitt stora intresse denna vinter och grabbarna har fått en ny garderob med snygga jackor och overaller.
På jobbfronten mycket nytt, men vi får se hur det hela utvecklas...
Andra stora händelser i år är att min lilla syster har köpt ett finfint hus med stor trädgård och 16 m lång jordkällare. Jag har även blivit moster (inte samma syster dock) till världens sötaste lilla unge (som jag måste försöka träffa lite oftare!!). En tråkig händelse är att Ghanims sötaste kompis Diesel numera är en änglahund pga mycket problem med hälta och smärta från ryggen. Många vänner gör vuxna saker som att flytta ihop och att skaffa barn, medan vissa flyttar isär och börjar om... Vi trivs bra här i Västerås men börjar så smått tänka framåt och fundera på hus, familj och sånt som framtiden kanske har med sig.
Gott nytt år!